Inbördes testamente

Ett inbördes testamente innebär att flera personer upprättar testamente tillsammans för att tillgodose varandra. Det är vanligast mellan makar och sambor.

Det är vanligt att ett inbördes testamente mellan makar och sambor innehåller bestämmelser där man testamenterar sin kvarlåtenskap till efterlevande make/sambo med fri förfoganderätt. Det åtföljs som regel av ett sekundosuccessionsförordnande – det vill säga ett förordnande om vem som skall ärva kvarlåtenskapen när båda samborna/makarna har gått bort.

Fri förfoganderätt innebär att egendom som vid dödsfall tillfaller någon ger denne rätt att på alla sätt förfoga över egendomen utom rätten att genom testamente förordna om den. Den som erhållit egendom med fri förfoganderätt kan alltså sälja den, byta bort den och till och med ge bort den som gåva.

Full äganderätt innebär att egendom som vid dödsfall tillfaller någon ger denne rätt att på alla sätt förfoga över egendomen. Den som erhållit egendomen med full äganderätt kan således även förordna om den i ett testamente.

Exempel:
Anna och Bengt är sambor och har inga barn. När någon av dem går bort går arvet till deras släktingar, i detta fallet deras syskon. För att skydda varandra upprättar Anna och Bengt ett inbördes testamente enligt vilket den efterlevande sambon ärver all den avlidne sambons tillgångar med fri förfoganderätt. Anna och Bengt syskon blir sekundosuccessorer, dvs de ärver först när både Anna och Bengt gått bort.

Om Anna och Bengt istället förordnar att den efterlevande sambon skall ärva med full äganderätt finns det inte någon rätt till efterarv för den först avlidne sambons syskon. Om den sist avliden inte förordnat något annat tillfaller både Anna och Bengts kvarlåtenskap syskonen till den sist avlidne sambon.