Hoppa till innehåll
Min sida

Måste båda makarna stå på lagfarten?

Det här är en vanlig fråga och svaret är att det finns vissa fördelar. Här utgår jag från att fastigheten är giftorättsgods och inte enskild egendom.

Medan makarna är gifta är den make som inte står på lagfarten skyddad vid försäljning, inteckning och uthyrning av fastigheten och vid skilsmässa. Detta eftersom makens samtycke krävs för dessa åtgärder och båda makarna har rätt till hälften var av bostadens värde i en bodelning.

Om fastigheten är makarnas gemensamma bostad och båda makarna vill bo kvar i den när de har separerat är det den make som bäst behöver den som får behålla den. Om båda makarna har ett lika stort behov av fastigheten har dock den ägande maken bäst möjlighet att få den i avräkning på sin lott, eftersom egendom i regel tillfaller ägaren. För att enbart behovet, och inte ägandet, av fastigheten ska avgöra vem som får behålla den är det alltså avgörande att båda makarna står på lagfarten.

Vidare kan det bli stora ekonomiska problem om en ägande make blir så sjuk att han/hon får en god man eller förvaltare. Om den sjuke maken då får ett annat boende, kanske demensboende, är det möjligt att den som bor kvar hemma inte längre har råd att göra det, på grund av till exempel dubbla boendekostnader.  Denne kan då inte sälja fastigheten utan tillstånd från överförmyndarnämnden. Om nämnden samtycker och fastigheten säljs tillfaller dock hela försäljningssumman den ägande/sjuke maken och sätts in på ett spärrat konto. Den kvarboende får på så vis inte tillgång till pengarna för att exempelvis köpa ett billigare boende. Gemensam lagfart är alltså i det här fallet ett viktigt ekonomiskt skydd.

När båda makarna står på lagfarten kan dessutom flera rot- och rutavdrag göras.

Juridisk ordbok