Växelvis boende för barnen - vad säger lagen?
I många fall när föräldrar separerar önskar de att ha barnen boende hos sig lika mycket. Det vanligaste i de här fallen är att barnet bor varannan vecka hos föräldrarna. Om detta fungerar är det givetvis ingen som ifrågasätter det, men vad säger egentligen lagen om ett växelvis boende om föräldrarna inte kan enas?
En förutsättning är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Skulle den ena föräldern ha ensam vårdnad så är det också den föräldern som även har barnets boende.
En andra förutsättning för att tingsrätten ska kunna besluta om ett växelvis boende är att det är i enlighet med barnets bästa. Barnets bästa ska vara det avgörande i alla beslut som rör barn. Det bör även nämnas att tingsrätterna sällan anser att det är i enlighet med barnets bästa med ett växelvis boende om de är under tre år. Detta är för att barn i den åldern är extra beroende av att ha en stabil boendesituation med återkommande rutiner. En tredje förutsättning för att tingsrätten ska kunna besluta om ett växelvis boende är att i vart fall en av föräldrarna har yrkat på det. Rent formellt skulle tingsrätten egentligen kunna besluta om ett växelvis boende även när ingen av föräldrarna har yrkat på det. Det är dock svårt att se att det skulle vara till barnets bästa om båda föräldrarna motsätter sig en sådan lösning.
Ett barn som bor varannan vecka har en naturlig vardagskontakt och får umgås lika mycket med båda sina föräldrar. Det ställer emellertid särskilda krav på föräldrarna. En fjärde förutsättning för ett växelvis boende är att föräldrarna har ett särskilt gott samarbete. Det är naturligt att ett barn under sin uppväxt har behov av att boendet förändras över tid, till exempel beroende på barnets fritidsaktiviteter och vänner. Det kan även handla om att barnet behöver komma eller gå någon dag tidigare/senare eller under en period bo lite längre hos en av föräldrarna. För att ett växelvis boende ska vara aktuellt krävs att föräldrarna har förståelse för detta och inte kräver exakt rättvisa. Barnets behov måste alltid vara det avgörande.
En femte förutsättning för att tingsrätten ska kunna besluta om ett växelvis boende är att föräldrarna bor förhållandevis nära varandra. Barnet ska till exempel inte behöva byta mellan två olika förskolor eller skolor eller åka långa sträckor dit varannan vecka, även om den föräldern som barnet är hos sköter skjutsningen. Ju äldre barnet blir desto större avstånd mellan föräldrarna anser man att barnet kan tåla. Slutligen har även barnets egen inställning stor betydelse. Om barnet motsätter sig ett växelvis boende borde förutsättningarna för ett fungerande samarbete för föräldrarna vara små.
Sammanfattningsvis finns det alltså ett flertal förutsättningar som måste vara uppfyllda för att tingsrätten ska kunna besluta om att ett barn ska ha ett växelvis boende. Det handlar aldrig om vad föräldrarna tycker är rätt eller rättvist, utan tingsrätten kommer enbart att se till barnets bästa. Det kan även vara värt att ha med sig att ett växelvis boende inte behöver vara en vecka i taget hos varje förälder. För ett väldigt litet barn kan kortare intervaller vara lämpligare. För ett äldre barn kan längre intervaller om exempelvis två veckor komma ifråga. Man måste som tidigare nämnt se till barnets bästa i varje enskild situation och låta det avgöra hur boendet ska se ut.
