Får ingen sjukpenning - Försäkringskassan anser att jag kan jobba

När det avgörs om man ska beviljas sjukpenning tittar Försäkringskassan inte enbart på den så kallade DFA-kedjan. Försäkringskassan använder sig också av ett begrepp som kallas rehabiliteringskedjan. Denna innebär att ens arbetsförmåga bedöms olika beroende på hur länge man har varit sjuk.

Rehabiliteringskedjan

För att man ska ha rätt till sjukpenning under de första 90 dagarna man är sjukskriven ska man inte ha kunnat klara av sitt vanliga arbete eller ett annat tillfälligt arbete hos sin arbetsgivare. Efter 90 dagar har man bara rätt till sjukpenning om man inte hade kunnat utföra något arbete alls hos arbetsgivaren. Efter dag 180 har man bara rätt till sjukpenning om man inte hade kunnat utföra ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. I det fall man är arbetslös så bedöms arbetsförmågan redan från början av sjukperioden mot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.

Med ett normalt förekommande arbete menas att ens arbetsförmåga kan tas tillvara i full eller närmast full omfattning. Arbetet ska inte mer än marginellt behöva anpassas på grund av ens besvär eller begränsningar. Ett fysiskt lätt och rörligt arbete som innebär att man arbetar i ergonomiska arbetsställningar ses generellt sett som normalt förekommande.

Försäkringskassan kan göra undantag från att bedöma arbetsförmågan mot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden, även om man har passerat dag 180 i sin sjukskrivning. I sådana fall ska det föreligga särskilda skäl eller ses som oskäligt.

Särskilda skäl kan endast komma ifråga om det är en hög sannolikhet att man rent medicinskt och praktiskt kommer kunna återgå i sitt vanliga arbete och arbeta i samma omfattning som före sjukfallet senast ett år från sjukskrivningens första dag. Det ska även finnas en tidsplan för när och hur denna återgång förväntas kunna ske.

I det fall att det inte finns särskilda skäl kan det ändå ses som oskäligt att göra bedömningen mot normalt förekommande arbeten. Då ska det som huvudregel röra sig om att man har en allvarlig sjukdom. Det kan exempelvis handla om att man genomgår en behandling i syfte att förebygga sjukdomen och att behandlingen sätter ner arbetsförmågan. Det kan också röra sig om att man drabbats av en olycka eller viss sjukdom som ger en långvarig rehabilitering på grund av att man fått funktionshinder. Vidare kan det röra sig om att man lider av en progressiv sjukdom som leder till att arbetsförmågan avtar över tid. Detta undantag är, till skillnad från särskilda skäl, inte begränsat i tid.

Vad är då tanken bakom regleringen avseende rehabiliteringskedjan? Syftet är att man inte ska fastna i ett arbete som man i längden inte klarar av och att det kan finnas ett arbete som passar en bättre utefter de förutsättningarna man har.