Hoppa till innehåll
Min sida

Vad är en konkurrensklausul?

En konkurrensklausul är ett villkor i ett anställningsavtal. Den innebär att en arbetstagare förbjuds att ta anställning hos konkurrenter till det företag där hen har sin nuvarande anställning,

På den svenska arbetsmarknaden gäller den så kallade lojalitetsplikten. Kortfattat innebär lojalitetsplikten att arbetstagaren har vissa skyldigheter gentemot arbetsgivaren, utöver att utföra sina arbetsuppgifter. Bland dessa skyldigheter ingår bland annat för arbetstagaren att inte konkurrera med arbetsgivarens verksamhet. Lojalitetsplikten gäller för alla arbetstagare, även om den inte står med i anställningsavtalet.

När uppsägningstiden löpt ut har anställningen upphört. Då slutar även lojalitetsplikten att gälla. I vissa fall kan dock arbetsgivaren ha ett intresse av att låta lojalitetsplikten gälla även efter att anställningen upphört. Detta syftar till att ge ett bättre skydd av den information, kunskap (”know-how”) och de potentiella företagshemligheter som arbetstagaren fått tillgång till genom sin tjänst. Det är i sådana situationer som konkurrensklausuler blir aktuella. En konkurrensklausul är alltså ett särskilt villkor i anställningsavtalet, där arbetstagaren under skadeståndsansvar går med på att inte ta anställning hos en konkurrent även efter anställningens upphörande.

Det finns ett antal begränsningar för arbetsgivaren att ta hänsyn till vid utformandet av en konkurrensklausul. Domstolarna anser att de ska tillämpas med stark restriktivitet och endast i undantagsfall, så det finns anledning för arbetsgivaren att vara noga med hur klausulen är formulerad om den ska hålla för en rättslig prövning. Om konkurrensklausulen är för långtgående finns det risk att den är ogiltig, även om arbetstagaren har skrivit på. Nedan följer några exempel på sådant som är viktigt att tänka på.

Frågor och svar

Nej. En arbetsgivare kan inte ha konkurrensklausuler för alla anställda, utan bara i undantagsfall och för specifika tjänster. För att en konkurrensklausul ska anses godtagbar ska arbetstagaren först och främst komma i kontakt med visst företagsspecifikt kunnande, alltså kunskap som är unikt för just det företaget. Vidare krävs att arbetstagaren ska kunna göra bruk av detta, genom utbildning eller erfarenhet.

Exempel: En assistent på ett techföretag kan inte per automatik ha en konkurrensklausul i sitt anställningsavtal, bara för att hen ibland ser kod på chefsingenjörens datorskärm. Assistenten får i och för sig tillgång till företagshemligheter genom sin tjänst, men om koden är omöjlig att förstå utan till exempel ingenjörsutbildning och assistenten inte har en sådan, är en konkurrensklausul sannolikt oskälig. Av vägledande rättsfall framkommer också att en konkurrensklausul anses vara mer skälig om arbetstagaren har hög lön, särskilt förmånliga villkor i övrigt eller företagsledande ställning. Att domstolarna har denna uppfattning visar att konkurrensklausuler inte hör hemma i standardavtal eller avtalsmallar.

En konkurrensklausul ska ha en bindningstid. En vanlig bindningstid är sex månader från anställningens upphörande. Det finns möjlighet för arbetsgivaren att tillämpa längre bindningstider, men det kräver särskilda omständigheter och är relativt ovanligt.

Konkurrensklausulen gäller endast om arbetstagaren säger upp sig själv eller om anställningen upphör på grund av personliga skäl. Den gäller alltså inte vid uppsägning på grund av arbetsbrist, och som huvudregel gäller den inte heller när en tidsbegränsad anställning löper ut.

Att förhindras att söka vissa jobb är en stor inskränkning i den enskilde arbetstagarens frihet. Därför ska arbetstagaren kompenseras ekonomiskt under bindningstiden. En vanlig modell för detta är att arbetsgivaren betalar mellanskillnaden mellan lönen vid anställningens upphörande och den nya (lägre) inkomst som arbetstagaren har eller kunde ha haft i annan verksamhet. Detta brukar också ha ett tak på max 60% av den tidigare lönen.

Exempel: Låt säga att en försäljningschef med en konkurrensklausul på sex månader säger upp sig från sitt arbete. Månadslönen är 80 000 kr. För att inte bryta mot klausulen jobbar hen som kock under sin bindningstid, och får då en månadslön på 35 000 kr. Den tidigare arbetsgivaren betalar då mellanskillnaden på 45 000 kr per månad i sex månader.

Konkurrensklausulen är förenad med en ekonomisk sanktion, dvs. det belopp som arbetstagaren ska betala till arbetsgivaren om hen bryter mot konkurrensklausulen genom att ta anställning hos en konkurrent. Sanktionen består antingen av vite eller skadestånd.

Vite är ett förutbestämt belopp, som gäller oavsett hur stor eller liten skada arbetsgivaren lidit genom brottet mot konkurrensklausulen. Sex genomsnittliga månadslöner är allmänt förekommande vid vite.

Skadestånd i sin tur är inte förutbestämt, utan där gäller att arbetsgivaren bevisar sin skada i domstol. Beloppet arbetstagaren ska betala motsvarar då den faktiska skadan, och kan variera mellan ganska blygsamma summor och riktigt stora belopp.

Exempel: Om försäljningschefen i exemplet ovan bryter mot konkurrensklausulen och har en vitessanktion riskerar hen att behöva betala 6 x 80 000, alltså 480 000 kronor till sin före detta arbetsgivare. Om det däremot är skadestånd kanske beloppet istället landar på 2 miljoner kronor, vilket ska motsvara värdet av förlorade affärer till följd av att försäljningschefen gått till en konkurrent under sin bindningstid. Men skadeståndet kan också bestämmas till exempelvis 5 000 kronor om domstolen bedömer att arbetsgivarens skada inte är större än så.