Slipp arvskonflikter när barnen flyttar hemifrån

Att vilja hjälpa sina barn i livets olika skeden är förståeligt och ibland även nödvändigt. Att bidra ekonomiskt till kontantinsatsen vid ett första lägenhetsköp är idag vanligt och i vissa fall ett måste för att unga vuxna ska kunna flytta hemifrån. Men för att undvika missförstånd och konflikter kan det vara värt att fundera över vad du avser med det ekonomiska bidraget. Är pengarna en gåva eller ett lån som är menat att betalas tillbaka? När ska detta i sådant fall ske? Om pengarna i stället tillkommit barnet i form av en gåva – är den då menad att vara ett förskott på arv eller ska den inte beaktas vid förälderns bortgång?

Gåva

Är det ekonomiska bidraget till bostaden en gåva, betyder detta att du som förälder inte har för avsikt att kräva någon återbetalning för den summa du bidragit med. Att upprätta en gåvohandling i samband med detta är viktigt för att tydliggöra gåvans identitet och hur den är menad att hanteras den dagen du själv lämnat jordelivet. Genom en gåvohandling har du bland annat själv möjligheten att bestämma om gåvan ska utgöra ett förskott på arv efter dig eller inte. Upprättas ingen handling kommer gåvan däremot i regel att betraktas som ett förskott på arv och värdet av gåvan kommer därför avräknas barnets arvslott.

Lån

Är ditt ekonomiska bidrag till bostaden i stället menat att vara ett lån, betyder detta att du har för avsikt att återfå pengarna vid valt tillfälle. Att upprätta en lånehandling (revers) mellan dig och ditt barn innebär en möjlighet att klargöra vad som egentligen gäller: när pengarna ska vara återbetalda, om någon ränta ska utgå, om skulden påverkas av en eventuell värdeökning av bostaden, vad som ska hända med penningbeloppet om lägenheten avyttras innan pengarna återbetalats m.m. Sammantaget innebär en upprättad lånehandling en trygghet för både dig och ditt barn, då tydliga ramar för låneförhållandet kan upprättas.

Vad händer vid oenighet?

Utan tydliga ramar händer inte allt för sällan att det råder delade meningar om vad det ekonomiska bidraget till bostaden egentligen handlade om, en konflikt som inte bara är juridiskt snårig utan även en rent oönskad ingrediens i en familjesituation. I ett rättsfall från 2012 ( NJA 2012 s. 804 ) har Högsta domstolen tagit ställning i frågan om vem som har bevisbördan för om pengaröverföringen var en gåva eller ett lån. HD fastslog i målet att det är den som påstår att det var en gåva som ska bevisa det. Att situationen ofta handlar om närstående personer som är parter i dessa tvister medför inte att bevisbördan ändras eller att beviskravet sänks. Även i situationer mellan förälder och barn blir det upp till den som påstår att det är en gåva att bevisa det. Kan inte detta bevisas ska pengarna således återgå.

När en tredje part är inblandad

En ytterligare omständighet som komplicerar situationen är om barnet köper bostaden tillsammans med sin partner/sambo/make/maka eller avser att använda bostaden som gemensam bostad med denna. I en sådan situation är korrekta gåvohandlingar eller lånehandlingar, tillsammans med ett samboavtal eller ett äktenskapsförord , en förutsättning för att den delen av kontantinsatsen som härrör från föräldern inte ska dras in i en eventuell bodelning vid en stundande skilsmässa eller separation.

Att upprätta handlingar som tydligt fastställer villkoren för de pengar som lånas ut eller ges som gåva till barnet, är med andra ord inte bara ett bra skydd för att undvika osämja mellan syskon och föräldrar, utan även en möjlighet att undvika arvskonflikter och trassel vid skilsmässor och bodelningar.