Bevittning av testamente

Kravet på att ett testamente ska vara upprättat skriftligen innebär att förordnandet ska vara en del av en handling som undertecknas av arvlåtaren. Som nämnts är också vittnen nödvändiga för att testamentet ska bli giltigt. I den här texten ska vi se närmare på vilka krav som ställs på just testamentsvittnen. Utöver krav, anger lagen praktiska anvisningar gällande vittnena. Om någon eller några av anvisningarna saknas medför det inte att testamentet blir ogiltigt. Uppgifterna kan dock få stor betydelse som bevis om testamentets giltighet ifrågasätts och ger då vägledning vid den bevisprövning som kan bli nödvändig vid en klandertalan.

Testamentsvittnen som krav

När ett testamente bevittnas ska testatorn, dvs. den som förordnar om sitt arv, underteckna eller vidkänna sin underskrift inför de två vittnena. Vid detta tillfälle måste båda vittnena vara närvarande samtidigt. Det är inte tillräckligt att testatorn först undertecknar testamentet inför ett vittne och därefter vidkänner sin underskrift för det andra vittnet. Det finns fall där ett testamente har förklarats ogiltigt när vittnena befunnit sig i varsitt rum och testatorn först bekräftat sin namnteckning inför det ena vittnet och därefter inför det andra på rummet intill. Det är alltså viktigt att båda vittnena befinner sig på samma plats.

Testamentsvittnena ska också känna till att det är ett testamente de bevittnar. Det är inte nödvändigt att de känner till innehållet, men det kan vara önskvärt om frågor om testamentets giltighet skulle uppstå. Det kan vara frågor om t.ex. testatorns psykiska status vid tillfället för undertecknandet. Vittnena kan då intyga att testatorn var medveten om innehållet och förstod innebörden av sitt förordnande. Att vittnena inte känner till innehållet medför dock inte att testamentet blir ogiltigt.

Slutligen krävs att vittnena bestyrker handlingen med sina namn. Så snart vittnena antecknat sina namn på handlingen är formkravet uppfyllt. Det krävs alltså inte att vittnena intygar att de varit samtidigt närvarande och att formföreskrifterna i övrigt har iakttagits för att testamentet ska vara gällande. Det är dock lämpligt med ett sådant intygande eftersom uppgifterna har betydelse ur bevissynpunkt, vilket berörs närmare nedan.

Testamentsvittnen som bevis

Utöver nämnda krav, stadgar lagen anvisningar eller rekommendationer gällande testamentsvittnena. Saknas någon eller några av uppgifterna i anvisningarna medför det inte att testamentet blir ogiltigt. Uppstår tveksamheter om testamentets giltighet, kan dock uppgifterna få stor betydelse som bevis vid en rättslig prövning. Det är därför med stor önskvärdhet som dessa uppgifter också bör antecknas i testamentet.

Det är testamentstagaren, dvs. den som har fördel av testamentet, som ska bevisa att testamentet kommit till på rätt sätt. Om vittnena har intygat på handlingen att testamentet har upprättats i enlighet med de formella kraven, s.k. vittnesintyg eller vittnesmening, är utgångspunkten att testamentstagaren har fullgjort sin bevisskyldighet, såvida det inte framkommer omständigheter som minskar intygets trovärdighet. Utöver de formella kraven, bör också vittnena intyga att de har uppfattat att testatorn handlat med sunt och fullt förstånd och av fri vilja. Det är lämpligt att också detta anges i den vittnesmening som antecknas på testamentet. När vittnena gjort ett sådant intygande på testamentet, är det i stället den som påstår att testamentet är ogiltigt som måste bevisa att omständigheter som medför ogiltighet har förelegat.

Lagen anger också att vittnena vid sina namn bör anteckna yrke och hemvist. Denna anvisning syftar till att fastslå vittnenas identitet. I praktiken är det vanligt att vittnenas personnummer och/eller adressuppgifter anges. På testamentet bör också tidpunkt för bevittnandet och övriga omständigheter som kan vara av betydelse antecknas. Det är en fördel att vittnena lägger så mycket som möjligt på minnet vid tillfället för bevittnandet. Även om det kan finnas andra bevis vid en rättslig prövning, kan vittnenas uppgifter få avgörande betydelse beträffande såväl testamentets giltighet som dess rätta tolkning. Det kan t.ex. röra sig om yttranden som testatorn har gjort vid tillfället för testamentets upprättande.

Behörighet att vara testamentsvittne

Slutligen ska det nämnas att vem som helst inte får vara testamentsvittne för att formkraven ska anses uppfyllda. Lagen uppställer begränsningar utifrån testamentsvittnets personliga kvalifikationer och relation till testatorn.

Testamentsvittnena får inte:

• vara testatorns make, sambo, syskon eller någon som står i upp- eller nedstigande släktskap såsom föräldrar, mor- eller farföräldrar, barn eller barnbarn. Inte heller syskons partners, styvbarn eller svärföräldrar får vara vittnen,
• vara under 15 år eller sakna insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen på grund av psykisk störning,
• själv vara omnämnd i testamentet eller vara närstående till någon som är omnämnd,
• vara framtidsfullmaktshavare, god man, förmyndare eller förvaltare för någon och bevittna ett förordnande till denne, eller
• vara företrädare för en juridisk person och bevittna ett förordnande till den verksamhet som personen företräder.

Mot bakgrund av att lagen uppställer dessa begränsningar om vem som får vara vittne, särskilt när det kommer till släktskap, kan en god idé vara att anlita vänner, grannar eller arbetskollegor vid bevittnande av testamente.