Har barn rätt till skydd vid umgänge med en våldsam förälder?

Vad innebär barns rätt till umgänge med en förälder?

Ett barn har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Oftast löser föräldrarna detta gemensamt, men om de inte kan komma överens kan umgängesföräldern begära att domstolen beslutar hur umgänget ska se ut. Det står uttryckligen i lagen att det är barnet, och inte föräldern, som har rätt till umgänge. Detta markerar att umgänget i första hand är till för barnet och att det är barnets intressen och behov som ska styra.

Barnets bästa ska vara avgörande för umgänget, vilket bestäms genom en individuell prövning i det enskilda fallet. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och inte heller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnet, men utgångspunkten är att det är viktigt att barnet har kontakt med båda sina föräldrar även om dessa inte bor tillsammans.

Hur kan umgänget mellan barn och förälder se ut?

Det finns inga specifika bestämmelser i lagen som bestämmer hur ofta eller i vilken form umgänget ska ske. Barnet och föräldern kan träffa varandra fysiskt eller umgås på annat sätt, exempelvis genom videosamtal, telefonsamtal eller brev. Det kan också ske med så kallat umgängesstöd, vilket innebär att en person som utses av socialnämnden är med när barnet och föräldern umgås. Umgänget kan även ta plats i socialnämndens egna lokaler.

Vad gäller när en umgängesförälder visar tecken på våldsamhet?

När man avgör vad som är bäst för barnet ska man enligt lag ta hänsyn till risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp. Att barnet olovligen förts bort eller hålls kvar eller annars far illa. Dels ska man ta hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Det kan vara en knepig balansgång. Om saken har gått till domstol, och det kommer fram att det finns våldsamma tendenser, måste domstolen göra en riskbedömning. Det går inte att säga hur pass allvarlig risken ska vara för att kontakten mellan barn och förälder ska begränsas. Omständigheter som kan ha betydelse för bedömningen är exempelvis tidigare övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom. Bedömningen kan landa i att något umgänge inte alls bör äga rum. I andra fall kan slutsatsen bli att ett umgänge är bäst för barnet, men att det kan ske med umgängesstöd eller via videosamtal.  

Vad är på gång i rättsutvecklingen?

Under år 2022 infördes två lagändringar som tar sikte på det som nämnts ovan. Om det förekommit allvarligt våld i familjen finns numera möjlighet att förordna om tillfällig vårdnadshavare. Krav på informationssamtal inför domstolsprocess är också en nyhet, vilket vi skrivit om tidigare. I utredningen ”Tryggare hem för barnen” undersökte en expertgrupp om det i lagen bör nämnas specifika omständigheter som direkt leder till att umgänget begränsas. Man kom fram till att det inte var lämpligt, eftersom en individuell prövning alltid ska göras i varje enskilt fall. Däremot föreslås att det i lagen tydligt står att barnets bästa ska vara en helhetsbedömning, där risken för att barnet far illa är en del av bedömningen. Genom denna formulering lyfter man fram den riskbedömning som ska göras och flyttar fokus från förälderns beteende till risken för att barnet far illa. Det återstår att se om detta leder till någon ändring.